Litepanels Astra – first impressions

I’ve only had it for a week and this far only used it for two interviews but since I could not find any reviews or tests of it before I bought it (apart from Litepanels own promotion clips) I thought I’d share my first impressions.

Let me first tell you that I am not an expert on LED:s. I’ve actually been a bit lost for a while when it comes to the new cool lights. I shoot mainly current affairs and documentaries and when I started out I got a really nice set of Lowel Rifa warm halogen lights with softboxes and egg crates. They made my interviews look great. However, a few years back I got tempted to go LED. I was told that CRI (the “purity” of the light and the colours in the light) was important and I found a reasonably cheap light with equivalent light output as the Litepanels 1x1 and allegedly good CRI. 

At first I was happy with it but a feeling that something was missing from my shots started to grow on me. Sometimes I got a slight magenta look on peoples faces, especially when shooting against a window with daylight, and I never seemed to get that great soft light I enjoyed before. When I finally admitted to myself that I was not happy with the light and started to look for something new the Astra was just to be released.

My dealer was lucky to get 15 lights in their first batch so I managed to get my hands on one of the first Astras delivered to customers.

My impressions are not related to the old Litepanels 1x1 but more to my old warm softbox lights - although I’ve used first generation Litepanels.

First of all – it is VERY bright! I can literary light up a wall 8-10 meters away in an already day lit room. My old LED gave me the impression of forming a “light cloud” about 2-3 meters in diameter with no ability to light up anything outside that range. According to Light Panels it outputs four times the light compared to the old 1x1. The Astra blasts out light in a fairly concentrated beam, yet soft, due to what seems to be an array of lenses that both concentrate the light and soften it. You can no longer see the individual LED:s as they are hidden behind this big “lens”.

I had no softbox or egg crates for the two interviews I’ve used it on so far. Only double diffusion hanging from the top of the light attached with a piece of gaffers tape. Due to the angle of the light I got a nice distance to the diffusion film and a really nice soft light.

Here I turned the colour temperature all the way to cold (the Astra only comes as Bi-colour as far as I know) to match the outside light. I placed it about 1,5 meters from the person we were interviewing and cranked up the light to match the light from the window. It still had more to give despite double diffusion. For back light I used my old Litepanels Micro pro.
CLICK TO SEE THE FRAME FULL SIZE.

In this interview using the bi colour feature was great! It is set in a hospital corridor with lots of mixed lights. I white balanced against a white wall and then dialed in a color on the Astra that looked nice on the persons face. Sooo easy! Again I used the Micro pro for backlight. 
CLICK TO SEE THE FRAME FULL SIZE.

When looking at the images I realize that I still have some learning to do to get the subtle sculpturing of the faces that I’m after but my general impression is that the light quality is excellent! And the bi-colour and the amount of light I can get from the Astra will make my life so much easier! I feel relieved leaving my not-so-great LED in the bag, maybe to use as backlight or kick in the future. When comparing the two I almost feel ashamed that I used it as my main light for almost two years.

Äntligen rör det på sig på Kamrat igen!

För ett drygt år sedan lade websajten Exposure room oväntat och utan förvarning ner sin verksamhet. Det innebar att alla rörliga exempel på mina olika produktioner också försvann från webben och min hemsida.
Detta har jag nu äntligen rått bot på!
De senaste veckorna har jag uppdaterat mitt gamla Vimeo-konto med en massa nya och gamla klipp. Du hittar dem under fliken VIDEOKLIPP eller genom att klicka här.
Här finns exempel på de flesta olika grejer jag gjort sedan jag blev frilans för snart 15 år (!) sedan.

"Den perfekta gitarren" var ett av de allra första reportagen jag gjorde med min gamla Sony EX1-kamera som reporter/fotograf. Gitarrbyggaren i repet behåller ännu idag positionen som den skönaste liraren jag intervjuat.


Den perfekta Gitarren - reportage för SVT from Ola Christoffersson on Vimeo.

Du kan också kolla in hela dokumentären om Johan och Martin som jag och Carolina Jemsby gjorde under perioden de satt i Etiopiskt fängelse. Detta är den något omklippta versionen som gick i Uppdrag Granskning i somras och även innehåller material från killarnas hemkomst.


Johan och Martin from Ola Christoffersson on Vimeo.

Alternativt tittar du på reportaget om misstänk Sovjetisk dumpning av giftigt krigsmateriel i Östersjön som jag vann fotopriset "Gyllene snittet - årets fotograf" för 2011.


I största hemlighet - reportage SVT from Ola Christoffersson on Vimeo.

Om du klickar dig runt bland filmerna kan du också hitta fler reportage som jag gjort som reporter eller producent, olika testfilmer och till och med ett utlämnande klipp på mig som programledare i UR.

Testing crop sensor on Sony F5

A couple of weeks ago I made a quick test shoot to try and get a feel for the new crop sensor mode that was added in the Sony PMW-F5/55 version 3 software. The idea behind this feature is to enable use of Super16-lenses by cropping out a 2K/HD centre portion of the 4K sensor. In essense you are able to switch the camera between Super 16- and Super 35-mode. A positive side effect is that you also can use the crop mode with your existing 35 mm lenses and thus changing the field of view of you lenses to the equivalent of lenses with double focal length.
To try this out I went out and shot some kids and dogs on a square close to my office. The result was impressive. The shoot was not scientific in any way but I still got a feel for the quality of the crop mode. The images ware really sharp and (as expected) I could see now traces of aliasing, moiré or other artifacts.
The whole shoot was done in HFR (high frame rate) mode at 150 fps. I shot everything with one lens - the Nikon 80-200f2.8.


Dogs & Kids from Ola Christoffersson on Vimeo.

Grand slam!

Ikväll belönades vår Teliabevakning med stora journalistpriset i kategorin årets avslöjande.
Det var inte riktigt min tanke att min hemsida skulle vara fylld av inlägg om priser vi fått för våra produktioner. Men så har det blivit i år. Mycket jobb ger lite tid att skriva om kameror och annat kul. Och mycket jobb kan också, när alla bitar faller på plats, leda till stort genomslag och uppmärksamhet. Det är det som hänt med vår Teliabevakning. Det första reportaget som handlade om Telias medverkan i diktaturers övervakning av sina medborgare blev starten på en bevakning av Telias tvivelaktiga affärer som hittills har resulterat i 5-6 reportage i Uppdrag Granskning (lite beroende på hur man räknar).
I år har Teliareportagen kammat hem Guldspaden, Kristallen, Daniel Pearl Award och ikväll Stora journalistpriset.
De stora vinnarna är Sven Bergman, Fredrik Laurin och Joachim Dyfvermark. Det är de som grävt fram uppgifterna om de häpnadsväckande transaktioner som legat bakom Telias expansion i öst. Jag är glad att få ha varit med på hela resan och hjälpa till att göra tv av deras grävarbete. Det har varit en oerhört spännande resa.

Tyvärr ligger inga av programmen kvar på SVT Play p g a rättighetsskäl men jag hittade programmet som var startskottet för hela granskningen på You Tube. Klicka här för att se "De svarta lådorna". 

Tredje gången gillt!

Det gick vägen! Vår lilla kvartett bestående av Joachim Dyfvermark (t v i bild), Fredrik Laurin, Sven Bergman och jag (t h) belönades i fredags med Kristallen för årets granskning.

Det har varit en lång resa som började redan våren 2012 med ett reportage om Telias medverkan till övervakning av befolkningen i ett antal östdiktaturer; ett reportage med en ovanligt strapatsfylld inspelning. Under en inspelningsresa i Vitryssland greps jag och Sven Bergman strax före en intervju med en vitrysk dissident. Vi blev förhörda och kvarhållda några timmar och polisen kopierade materialet i min kamera. En omskakande upplevelse och en "reality check" för oss förortstrygga familjefäder som mest fått ta del av världens orättvisor i teorin och sällan i praktiken.

Så började resan mot Kristallen och i fredags avslutades den. Under året som vi producerat inslag om TeliaSoneras mutaffärer har vi gjort sex reportage och förutom oss fyra har vi haft hjälp av ett antal viktiga och duktiga personer. Jag vill speciellt nämna Tomas Forssander som filmade och klippte största delen av det första reportaget om mutorna eftersom jag var upptagen med dokumentären om Johan och Martin.

Andra viktiga personer i produktionen har varit grafiker Per Ståhlberg och Örjan Holm på SVT i Göteborg och kompositören Per-Henrik Mäenpää som gjort fantastisk musik till många av programmen. Torkel Wennman som satt samman programmen i Göteborg har varit en klippa och även redaktörer Sanna Klinghoffer och Martin Sundborn har varit ett fantastiskt stöd under året. Och självklart vår ödmjuke och skicklige redaktionschef Nils Hansson.

Slutligen vill jag avsluta detta lilla skrivna tacktal med att tacka Sven, Joachim och Fredrik som med sitt fullständiga engagemang, sin enorma journalistiska erfarenhet och sin outtröttlighet gör det möjligt för mig att jobba med de här viktiga frågorna och göra tv-journalistik i den allra vassaste ligan. Det är deras starka drivkraft som motiverar mig att pressa mig för bli allt bättre på att forma och berätta deras historier i bild.

Kristallen - tredje gången gillt?

Idag blev det officiellt att jag för tredje året i rad är en av de nominerade till TV-priset Kristallen. Tillsammans med mina kollegor i Trojkan (Joachim Dyfvermark, Sven Bergman, Fredrik Laurin) är vi nominerade för programmen om Telia Sonera som vi producerat för SVT:s Uppdrag Granskning under det senaste året.
Även i fjor var vi nominerade för vår rapportering om Telia Sonera. Då handlade det inte om de uppmärksammade misstänkta mutorna utan om Telia Soneras samarbeten med östdiktaturer i att övervaka och avlyssna dessas befolkningar.
Den gången gick priset till SVT:s dokument inifrån och deras viktiga avslöjande om Carema.
Året dessförinnan var jag nominerad tillsammans med Lena Sundström för TV4-dokumentären "Dom kallas rasister". Även den gången blev vi blåsta på den ståtliga kristallen.

Klicka här för att se alla de nominerade.

Och klicka här för att se ett av våra program som jag hittade på Youtube.

Årets Kristallengala äger rum den 30 augusti.

Guldspade för Teliaavslöjandena!

Det var ungefär ett år sedan vi inledde arbetet med det första reportaget om Telia Soneras samarbete med diktaturer i forna Sovjet. Det första programmet handlade om hur Telia Sonera och deras partners gav diktaturer tillgång till sina nät i jakten på oppositionella. Det blev en omskakande inspelning i bland annat Vitryssland där jag och Sven Bergman blev anhållna av vitrysk polis och fick vårt inspelade material kopierat trots våra protester. En erfarenhet som rörde om mig rejält och fick mig att känna i magen hur överjävligt en diktatur behandlar sitt folk.
Under hösten har vi gjort tre program i Uppdrag Granskning där vi berättat om hur Telia Sonera tros ha mutat den Uzbekiska regimen för att få etablera sig i landet.
Igår kväll belönades reportagen med Grävande journalisters pris - Guldspaden. Kul!